|
Svarthakad buskskvätta
Värmlands första av denna art anträffades i
oktober 1958. Någon hänvisning till ursprungsreferensen lämnades inte när
fyndet upptogs i Förteckning över Sveriges Fåglar. Beskrivningen av fyndet
kan dock återfinnas i Fältbiologen årgång 11. Fyndplatsen omnämns ej men
var enligt en av observatörerna en sankmark på Näset söder om Munkfors
vilken gick under namnet Ocean. Beskrivningen som följer nedan väcker
misstanke om östligt ursprung (i så fall första svenska "mauran")
men även västliga hannar kan uppvisa vitaktig övergump.
|
Jag
och några kamrater (Rolf Idesten, Jan Olofsson, Hasse Skeppstedt, Erik
Nordin, Georg Jonsson, Jan Jontén och Christer Andersson) har under tre
dagar (22, 23 och 24 okt. i år) observerat en fågel, som vi efter
noggranna granskningar och jämförelser konstaterat vara en hane av
svarthakad buskskvätta. Den var till formen och beteendet lik en vanlig
buskskvätta, men den hade svart huvud (det svarta mest koncentrerat till
kinderna), inget ögonbrynsstreck, vita fläckar på halsen, som syntes
mycket väl, samt smutsvit övergump. Dessutom hade fågeln svart stjärt,
brunrött bröst och vitt streck på vingen. Den darrade med korta
mellanrum på stjärten, gjorde små utflykter och fångade insekter på
flugsnapparvis. Ibland var den nere på marken. Dess tillhåll var hela
tiden ett ungefär 50 m2 stort område bevuxet med tistlar och högt gräs.
Hasse Dahlgren, Munkfors
|
Tordmule
En tordmule hittades i juni 1941 drunknad i
fiskredskap utsatt i Kattfjärden ca 7 km västsydväst om Karlstad. Detta
enligt en notis i Svensk Jakt 1941.
Äldre alkor och doppingar
Rudolf Söderberg anger i en beskrivning av
Luröarkipelagen att "vintertid händer det att grisslor och alkor törna
in från oceanen". På annan plats har Söderberg utan att lämna
landskapstillhörighet lämnat följande uppgifter från Vänern: tordmule
feb. 1902, tobisgrissla dec.1899, alkekung jan. 1901. Även
senare finns rapporter om tordmule från Dalbosjön. Söderberg besökte
ibland Luröområdet men om någon av de ovan nämnda observationerna kommer
ifrån Värmland har jag inte kunnat avgöra.
Folke Persson uppger i en artikel 1966 att
tobisgrissla är funnen i landskapet. D v s före den iakttagelse 1969 som
ansetts vara förstafynd. Det är oklart om han syftade på ovanstående
"vänerfågel". Han lämnar på samma plats uppgiften att samtliga
doppingarter noterats. Detta är skrivet innan "förstafynden" av
gråhakedopping och svarthalsad dopping gjordes...
Vidare förekommer ett par 1800-tals alkor i Åmåls
och Karlstads läroverks- samlingar vilka är tagna i Vänern respektive med med
möjligt Vänerursprung.
Ringmärkningspionjär
En tidig ringmärkare var verksam vid Deje med omnejd
1917. Han hette Bo Witt-Strömer och fick verkligen storslam när det gällde
återfynd. Tydligen var det märkning av en kull fiskgjuseungar som stod
på programmet 17/7 1917. Efter drygt två månader erhölls det första
återfyndet då en av fåglarna blev skjuten på Fyn, Danmark. Ur samma kull
blev en annan fågel skjuten under vårsträcket i Frankrike april 1921.
Witt-Strömer fick också återfynd på en ormvråk
som han märkte i Dejetrakten samma sommar. Denna fågel återfanns (sköts) vid
Helgoland 25/1 1922. Uppgifterna om dessa återfynd finns att läsa i Fauna och
Flora (1917,1921 och 1922).
Linota borealis
T Hammargren skriver i sina
"ornithologiska anteckningar", år 1855 några rader om olika varianter av gråsiskor mm. Jag
tycker det verkar som han försökte beskriva en snösiska, i så fall en äldre
uppgift än den som gäller som Sveriges äldsta och som daterats till 1881. En
så här enkel beskrivning lär dock knappast vara tillräcklig? Till nästa
rapport om arten snösiska i Värmland dröjde det nästan 100 år!
|
"Här åter
har jag träffat exemplar, som hafva både öfvergumpen (croupion) rent
hvit, och rent hvita fläckar på ryggen, hvilka exemplar således måste
hänföras till Linota borealis
Degl."
(därefter följer några
rader om olika auktoriteters uppfattningar beträffande artens synonymitet
med gråsiska)
|
|
BEVINGADE NOTISER 3
läs om bl a
svarthakad buskskvätta
ringmärkning 1917
|